Kära åhörare!
Idag på arbetarnas dag samlas vi vid detta minnesmärke över de fångar som dog eller dödades här i Dragsvik år 1918 och som påminner oss om hur oerhört illa det kan sluta när splittringen mellan olika samhällsskikt växer sig alltför stor. Och när det inte längre finns en möjlighet att komma till en överenskommelse, som gör en fredlig samvaro möjlig.
I ljuset av det här minnet är det särskilt oroväckande att vi för tillfället har en regering i det här landet som endast hör på och jobbar för en specifik del av landets folk, nämligen den ekonomiska eliten. Vi har en regering som har skurit ner stödet till arbetslösa, till ensamstående föräldrar, till deltidsanställda, till de som inte har pengar till hyra, till studerande, en regering som tänker göra det dyrare att vara medlem i en fackförening, som medvetet underfinansierar vården åt sjuka och omsorgen för gamla. Och som riskerar vår framtid genom att endast halvdant bry sig om klimatförändringen och naturens utarmning.
Och allt detta på samma gång som man nu ska minska skatterna rejält för de som har de allra högsta inkomsterna.
Kära vänner,
Hur är det möjligt att vi har hamnat i den här situationen? Vi har ju ändå demokrati som statsskick i Finland och det säger ju sig självt att den ekonomiska eliten inte är i majoritet i det här landet.
Men tyvärr speglar vårt nuläge i Finland en utveckling som är väldigt allmänt utbredd i västvärlden. Det är som att de samhällsfientliga krafterna världen runt långsamt har börjat lära sig hur man kan spela emot demokratin.
Det är ju just demokratin och den styrka som ligger i mängden och sammanhållningen som under det senaste århundradet, sedan de tragiska händelser som den här platsen påminner om, har gjort det möjligt för det vanliga folket att med fredliga medel stå emot dem som önskar ett samhälle där precis allting kostar dyra pengar, också den mest grundläggande omsorgen.
Bästa vänner,
Vad menar jag med det att de samhällsfientliga krafterna har lärt sig att spela emot demokratin? Jo, det att de har lärt sig att det är möjligt att bryta ner och förstöra sammanhållningen, förståelsen och empatin mellan vanliga medborgare genom att locka och lura in dem i olika fraktioner och bubblor, och genom att på det sättet öka klyftorna inom samhället.
För detta ändamål har högerkrafterna i många olika kanaler redan upprepat budskapet: “Du ser väl inte i den som städar eller assisterar i sjukhuset eller på kontoret en medmänniska, utan istället en invandrare – en främling, som tar våra jobb, eller en lågutbildad – som förtjänar sämre arbetsvillkor? Inte ser du väl i ungdomen, som har färgat hår eller piercing i ansiktet, en yngre version av dig själv, utan någon som orsakar kaos i trafiken, när den demonstrerar”, och så vidare, liknande exempel kunde ges i all oändlighet.
Bästa åhörare,
Den här fragmenterade bilden av samhället har högerkrafterna lärt sig sälja åt mänskor för att få dem att tro att om inte bara den ena eller andra gruppen skulle finnas – eller ha det så bra – så skulle världen ännu vara ett paradis för just sådana som dig. Och den här taktiken har spridits världen runt.
Och ofrånkomligen frågar man sig: hur länge ska den här cyniska taktiken fungera? När ska det tillslut bli helt klart för alla att i skuggan av det här tragiska skådespelet, bakom kulisserna, så bryts det fina samhälle, som vi under det senaste århundradet har byggt upp, långsamt ner.
För en halv månad sedan hölls det val och Finlands folk gick till valurnorna för att visa att de nu verkligen har börjat tröttna på de blåsvartas lögner. Som vi vet så finns det särskilt ett regeringspart som har påstått sig vara på den vanliga medborgarens sida, men som på samma gång har sått split mellan desamma med den taktik som jag tidigare nämnde. Väl i regeringen så gjorde detta parti – Sannfinländarna – en helomvändning och enad sak med den ekonomiska eliten. Särskilt detta parti kollapsade i valet. Och ännu viktigare: i landet såg vi en allmän sväng mot vänster när vänsterpartiernas stöd ökade rejält.
Och kära åhörare,
Också här i Raseborg såg vi ett uppsving i vänsterpartiernas understöd som ökade med nästan en tiondel jämfört med valet för 4 år sedan. Invånarna i Raseborg och i landet som helhet har visat att de inte accepterar det sparkande av dem som redan ligger som regeringspartierna hänger sig åt. Och de har också visat att de nog märker vem det är som står på det vanliga folkets sida. Vilka det är som gång på gång avslöjar de falska löftena som högern ger och agerar det solidariska samhällets vakthundar.
Och det skulle vara att förminska folkets kämpaglöd att bara tala om vad som har hänt inom politiken och vad som hände vid rösturnan. För nog går ju kampen rätt så het också på annat håll. Otaliga strejker har ordnats för att kämpa emot de försämringar som regeringen velat köra igenom och också för att kräva ersättning, nu när nya kollektivavtal ska förhandlas fram, av den arbetsgivarsida vars ärenden denna regering går.
Jag tror att det för många har blivit tydligare än någonsin hur mycket det vanliga folket, de breda folklagrens – alltså vår styrka här i samhället i mycket står på två ben: fackföreningarna och vänsterpartierna.
Men kära kamrater,
Ett lyckat val gör ännu ingen totalvändning av skutan. En ständigt försvagad och krympt välfärdsstat lämnar många i ett allt mer utsatt läge och tyvärr tycks utsatta människor vara ett enklare byte för falska löften. Och det är där vi alla kommer in i bilden, vi måste kunna förmedla ett budskap till de som nu är i ett utsatt läge att lösningen inte är hat och splittring utan sammanhållning och styrkan som finns i mängden.
För det finns ett alternativ till den politik som förs just nu. En verkligt hållbar politik och ekonomi skulle satsa resurser på studerande – i alla åldrar, på barnfamiljer och på dem som gör de viktigaste – men ofta något anspråkslöst avlönade – samhällsuppbärande arbetena. Och den skulle också satsa resurser på att göra vårt samhälle ekologiskt hållbart – så att vår och andra arters framtid kan tryggas.
Här när vi samlas idag på en plats som påminner oss om hur oerhört illa det kan sluta när klyftorna mellan människor växer sig alltför stora – påminns vi också om att vi inte längre får låta sådana klyftor uppstå, särskilt inte mellan alla oss i de breda folklagren, där istället sammanhållning borde råda. För det är endast med den styrka som finns i mängden, i solidariteten till varandra, som vi kan fortsätta bygga upp ett mänskovärdigt samhälle på en välmående planet. Och det ska vi absolut fortsätta göra, för i det ligger allas vår framtid.
Med dessa ord önskar jag er en Glad Första Maj!
Hyvät ystävät!
Tänään, vappupäivänä, työläisten juhlapäivänä, kokoonnumme Tammisaaressa vuonna 1918 kuolleiden punaisten vankien muistomerkillä, joka muistuttaa meitä siitä, miten uskomattoman huonosti asiat voivat päättyä, kun eri yhteiskuntaluokkien väliset kuilut kasvavat liian suuriksi. Kun ei ole enää mitään mahdollisuutta päästä yhteisymmärrykseen, joka mahdollistaisi rauhanomaisen rinnakkaiselon.
Tämän muiston valossa on erityisen huolestuttavaa, että meillä on tällä hetkellä tässä maassa hallitus, joka kuuntelee vain tiettyä kansanosaa, nimittäin taloudellista eliittiä, ja joka toimii ainoastaan sen hyväksi. Meillä on hallitus, joka on leikannut tukea työttömiltä, yksinhuoltajilta, osa-aikatyöntekijöiltä, niiltä, joilla ei ole varaa vuokraan ja opiskelijoilta, ja hallitus, joka aikoo tehdä ammattiyhdistykseen kuulumisesta kalliimpaa ja joka tarkoituksella alirahoittaa sairaiden ja vanhusten hoitoa. Hallitus, joka vaarantaa tulevaisuutemme panostamalla aivan liian vähän ilmastonmuutoksen ja luontokadon torjuntaan.
Kaikki tämä samaan aikaan, kun kaikkein suurituloisimpien veroja aiotaan leikata merkittävästi.
Rakkaat ystävät,
Miten on mahdollista, että olemme päätyneet tähän tilanteeseen? Onhan meillä Suomessa demokratia hallitusmuotona, ja on sanomattakin selvää, että taloudellinen eliitti ei ole enemmistönä tässä maassa.
Mutta valitettavasti Suomen nykytilanne kuvastaa kehitystä, joka on hyvin yleinen länsimaissa. On aivan kuin yhteiskuntaa horjuttavaa voimat olisivat hiljalleen alkaneet oppia pelaamaan demokratiaa vastaan.
Juuri demokratia ja joukossa piilevä voima, yhtenäisyyden voima, ovat kuluneen vuosisadan aikana, niiden traagisten tapahtumien jälkeen, joista tämä paikka muistuttaa, antaneet tavallisille ihmisille mahdollisuuden vastustaa rauhanomaisin keinoin niitä, jotka tavoittelevat yhteiskuntamuotoa, jossa kaikki, jopa ihan perustavanlaatuinen huolenpito, maksaa maltaita.
Hyvät ystävät,
Mitä sitten tarkoitan sillä, kun sanon, että yhteiskuntaa horjuttavat voimat ovat oppineet, miten pelataan demokratiaa vastaan? Tarkoitan sitä, että he ovat huomanneet, että on mahdollista murentaa ja tuhota yhtenäisyys, ymmärrys ja empatia tavallisten kansalaisten välillä, houkuttelemalla tai johdattamalla heitä harhaan erilaisiin ryhmittymiin tai kupliin, ja kasvattamalla ihmisten välisiä kuiluja yhteiskunnassa.
Tätä varten oikeistovoimat ovat eri kanavia pitkin jo pitkän ajan toitottaneet sanomaa: “Ethän vain näe hänessä, joka siivoaa tai avustaa sairaalassa tai toimistossa, kanssaihmistä, vaan sen sijaan maahanmuuttajan – muukalaisen, joka vie meidän työpaikkoja, tai matalasti koulutetun, joka ansaitseekin huonompia työehtoja. Ethän vain näe nuorukaisessa, jolla on värjätyt hiukset tai lävistys kasvoissa, nuorempaa versiota itsestäsi, joka vain haluaisi saada mahdollisuuden elää turvallisessa maailmassa, vaan sen sijaan jonkun, joka aiheuttaa kaaosta liikenteessä, kun osoittaa mieltä”, ja niin poispäin, vastaavia esimerkkejä voisi antaa vaikka loputtomasti.
Arvoisat kuulijat,
Tätä pirstaloitua kuvaa yhteiskunnasta oikeistovoimat ovat ryhtyneet myymään ihmisille saadaakseen heidät uskomaan, että ellei vain tuo tai tämä ryhmä olisi olemassa, tai ellei vain niillä menisi hyvin, niin maailma olisi vielä paratiisi juuri sinun kaltaisillesi ihmisille. Ja tämä taktiikka on levittäytynyt ympäri maailmaa.
Väistämättä herää kysymys, miten pitkään tämä kyyninen taktiikka voi toimia? Milloin kaikille lopultakin käy aivan selväksi, että piilossa tämän traagisen näytelmän varjoissa tai kulissien takana, se hieno yhteiskunta, minkä olimme yli vuosisadan aikana onnistuneet rakentamaan, ollaan purkamassa?
Puoli kuukautta sitten pidettiin vaalit, ja Suomen kansa kävi vaaliuurnilla näyttämässä, että he alkavat nyt oikeasti väsyä sinimustien valheisiin. Kuten tiedämme, erityisesti yksi hallituspuolue on väittänyt olevansa tavallisten kansalaisten puolella, samalla kylväen eripuraa juuri mainitsemallani taktiikalla. Hallituksessa tämä puolue, eli Perussuomalaiset, tekikin täyskäännöksen ja loi yhteistä rintamaa taloudellisen eliitin kanssa. Erityisesti tämän puolueen tulos vaaleissa romahti. Ja vielä tärkeämpää, maassa nähtiin vasemmistopuolueiden kannatuksen selvää nousua.
Ja hyvät kuulijat,
Myös täällä Raaseporissa vasemmistopuolueiden kannatus kasvoi lähes kymmenesosalla neljän vuoden takaisiin vaaleihin verrattuna. Raaseporin asukkaat ja koko maa ovat osoittaneet, etteivät he hyväksy jo maassa makaavien potkimista, johon hallituspuolueet sortuvat. Äänestäjät ovat myös osoittaneet huomaavansa, kuka oikeasti on tavallisten ihmisten puolella, ja ketkä kerta toisensa jälkeen paljastavat oikeiston antamat tyhjät lupaukset ja toimivat solidaarisen yhteiskunnan vahtikoirana.
Olisi kansan taistelutahtoa vähättelevää puhua vain siitä, mitä politiikassa on tapahtunut ja mitä vaaliuurnilla on tapahtunut. Taistelu käy kuumana muuallakin. Lukemattomia lakkoja on järjestetty että voitaisi taistella niitä huononnuksia vastaan, joita hallitus halusi viedä läpi, ja että voitaisi myös vaatia korvauksia, nyt kun uusista työehtosopimuksista on määrä neuvotella, työnantajapuolelta, jonka intressejä tämä hallitus ajaa.
On käynyt selvemmäksi kuin koskaan, kuinka paljon tavallisten ihmisten, väestön laajien kerrosten – toisin sanoen meidän vahvuutemme täällä yhteiskunnassa perustuu hyvin pitkälti kahteen pilariin: ammattiliittoihin ja vasemmistopuolueisiin.
Mutta hyvät toverit,
Onnistuneet vaalit eivät vielä käännä laivaa ympäri. Jatkuvasti heikkenevä ja supistuva hyvinvointivaltio jättää monet yhä haavoittuvampaan asemaan, ja valitettavasti haavoittuvassa asemassa olevat ihmiset näyttävät olevan helpompi saalis petollisille lupauksille. Tämän takia meillä kaikilla on tärkeä tehtävä, meidän on pystyttävä välittämään haavoittuvassa tilanteessa oleville ihmisille viesti siitä, että ratkaisu ei ole viha ja kaikkien sota kaikkia vastaan, vaan yhtenäisyys ja se voima, mikä joukossa on.
Nykyiselle politiikalle on nimittäin olemassa vaihtoehto. Todella kestävässä politiikassa ja taloudessa panostetaan resursseja kaikenikäisiin opiskelijoihin ja lapsiperheisiin, sekä niihin, jotka tekevät yhteiskuntaa ylläpitäviä tärkeimpiä, mutta usein hieman vaatimattomasti palkattuja, töitä. Ja siinä panostetaan myös siihen, että yhteiskunnastamme saataisi ekologisesti kestävä, jotta meidän ja muiden lajien tulevaisuus voidaan turvata.
Kun kokoonnumme tänään tähän paikkaan, joka muistuttaa meitä siitä, miten huonosti asiat voivat mennä, kun ihmisten väliset kuilut kasvavat liian suuriksi, meidän tulisi myös muistaa se, että meidän ei pidä enää sallia tällaisten kuilujen syntymistä. Yhteiskunnan laajoissa kerroksissa, meidän kaikkien välillä tulisi sen sijaan olla yhteenkuuluvuutta. Sillä vain solidaarisuuden voimalla me kaikki yhtenä joukkona voimme jatkaa inhimillisen yhteiskunnan rakentamista hyvinvoivalla planeetalla. Meidän on ehdottomasti jatkettava tätä työtä, sillä siinä on meidän kaikkien tulevaisuus.
Näillä sanoilla toivotan teille kaikille oikein Hyvää Vappua!