(Publicerad i Västra Nyland i december 2024)
Rubriken syftar på uttrycket “Schrödingers katt” – ett tankeexperiment från kvantfysiken som beskriver en paradox, nämligen fenomenet att en grundpartikel kan vara i två olika tillstånd på samma gång. Den är både det ena och det andra, och det är inte helt lätt att säga vilkendera det är. Samma känsla får man när man följer med hur politikerna i regeringspartierna uttalar sig om regeringens politik.
Å ena sidan sägs regeringsprogrammet innebära så stora och viktiga förändringar i vårt land att det får ursäkta bl.a. det att vår finansminister har blivit avslöjad för att skriva rasistiska fantasier om att skjuta invandrare på närtåget på nätet. Och det ursäktar tydligen också att riksdagsledamoten Teemu Keskisarja (Sannf) deltar i och håller tal på en samling för högerextremister och nazister i Helsingfors på självständighetsdagen.
Det här på samma gång som vi har ett så stort problem med rasism i vårt land att årets lucia Daniela Owusu har blivit överöst av hatiska meddelanden för att hon är mörkhyad.
Å andra sidan, när de otroligt negativa konsekvenserna av detta regeringsprogram förs på tal så är det lite som att det plötsligt försvinner. Senast var det Anders Adlercreutz (Sfp) som i VN 13.12 påstod att regeringen inte alls har någon inverkan på hälsovårdens finansiering, nej, den är ju likadan som den tidigare regeringen beslöt om. Det här trots att statsministerpartiet gick till val med ett löfte om miljardnedskärningar i vården – ett löfte som vi nu, särskilt i västra Nyland, ser konsekvenserna av. Ett löfte som tydligen inte hindrade Sfp från att gå med i regeringen.
Istället för att undvika sitt ansvar kunde man ju säga som det är. Vi i Finland underfinansierar vår hälsovård, om man jämför med andra västländer. På samma gång söker regeringen ändå med käpp och lykta efter möjligheter att göra stora överföringar av skattemedel till de privata läkarföretagens konton. Detta till den grad att läkarförbundets verksamhetsledare Janne Aaltonen i Helsingin sanomat (13.12) kallade regeringens åtgärdsförslag för vården “galna och också orättvisa”.
Det är ingen svår matematik att räkna ut att när regeringen skär ner på hälsovårdens finansiering så kommer tjänsterna att försämras och verksamhetspunkter stängas. Och när man inom välfärdsområdena blir tvungna att kämpa om de pengar som blir kvar så vinner de starkaste, alltså de tätast befolkade områdena. Sfp:s strategi att godkänna de här nedskärningarna, i hopp om att invånarna i deras kärnområden ska nöja sig med en skrivning om att de språkliga rättigheterna ska respekteras – medan det lokala sjukhuset läggs ner – fungerar inte riktigt.
Jan Rundt