(Publicerad i Västra Nyland 21.11.2023)
En majoritet av Finlands befolkning är missnöjda med regeringens politik visar en gallup vars resultat publicerades i Helsingin Sanomat (HS 14.11) för en vecka sedan. Särskilt stort är missnöjet bland SFP:s väljare, det vill säga en mycket stor del av den finlandssvenska befolkningen och av västnylänningarna, där inte ens en femtedel tycker att regeringen har gjort bra ifrån sig.
Det här är ju inte förvånande när man ser vilka beska droppar regeringen serverar åt vanliga medborgare. Människor som behöver bostadsstöd, vilket många gör som har lågavlönade arbeten eller är ensamstående med barn att försörja, kommer att förlora upp till flera hundra euro stöd i månaden. Anställningsskyddet ska försämras på samma gång som rätten att strejka ska försvagas.
På samma gång lättar man på beskattning för dem som har högst inkomster. Trots att man tänker lyfta lika mycket lån som under pandemin, och trots att man före valet lät förstå att det just var statsskulden som var det största problemet i landet. Arbetslöshetsstödet i sin tur ska sänkas på samma gång som vi befinner oss i en ekonomisk svacka då de lediga jobben är betydligt färre än mängden arbetssökande.
Som en trogen läsare av Västra Nyland förundrar jag mig över hur tidningen sköter sin roll som maktens vakthund i det här läget. När våra västnyländska riksdagsledamöter från regeringspartierna ombes uttala sig om regeringens politik tycks det väldigt ofta vara för att tala om kustbanan. Några skarpa frågor om de kraftiga nedskärningarna i välfärdsstaten och arbetstagarnas rättigheter ser man väldigt sällan, om någonsin.
Jag har svårt att tro att den majoritet av den finlandssvenska befolkningen, och sannolikt då också västnylänningarna, som inte tycker att regeringen har gjort bra ifrån sig, endast oroar sig över tågförbindelser. Jag är nästan säker på att de också undrar hur det går för deras egen anställning, deras nära och kära som behöver stöd när det går dåligt för dem, för miljön, och för deras barn eller barnbarn som kanske inte har råd att studera i framtiden.
Jan Rundt