Det att Nyland delades upp på fem välfärdsområden samt HNS ledde till att social- och hälsovårdstjänsterna inte har kunnat ordnas på ett ur medborgarnas synvinkel jämlikt sätt i landskapet, och till att man inte har kunnat garantera invånarna enhetlig och ändamålsenlig service. En allvarlig brist i modellen är att den inte möjliggör det som var den viktigaste orsaken till reformen: integrationen av primärvården och socialvården med den specialiserade sjukvården.
Det som vi i Nyland behöver är ett gemensamt välfärdsområde som täcker hela landskapet och som styrs centralt. Det ska ansvara för att organisera och integrera alla tjänster inom den specialiserade sjukvården, socialvården, hälsovården och räddningsväsendet och även ha huvudansvar för genomförandet. Nyland är redan ett enhetligt landskap. I synnerhet huvudstadsregionen är ett enhetligt område för tjänster och sysselsättning, så det finns ingen rationalitet i att dela upp den grundläggande servicen mellan Esbo, Helsingfors och Vanda som i den nuvarande lösningen.
En sammanslagning av de nyländska välfärdsområdena skulle medföra betydande besparingar och borde genomföras på det sätt som social- och hälsovårdsministeriet föreslår i sin promemoria daterad den 19 mars 2023. Enligt social- och hälsovårdsministeriet skulle en sammanslagning av områdena bland annat effektivisera administrationen av verksamheten.
Stödtjänster, upphandlingar och investeringar skulle kunna centraliseras och effektiviseras. Reformen skulle öka möjligheterna att samsas om personal och kompetens inom regionen, minska orättvis konkurrens och suboptimeringar mellan organisationer och eliminera utförandet av överlappande arbete. Den skulle också medföra enhetliga kriterier, praxis, metoder och kundavgifter för regionen.
De nuvarande välfärdsområdena bör förhindras att göra till exempel egna IT-lösningar eller investeringar utan en helhetsbedömning gjort med utgångspunkt i ett framtida gemensamt område för hela Nyland. Ju längre fram i tiden sammanslagningen av välfärdsområdena och HNS skjuts, desto större riskerar splittringen och överlappningen mellan de nuvarande områdena att bli.
Dessutom måste välfärdsområdet ha ansvar för sin egen ekonomi och ha rätt att lyfta skatter. Annars förblir det demokratiskt valda välfärdsområdesfullmäktiget ett formellt beslutsorgan vars uppgift är att förvalta statskassans pengar på regional basis.
Trots att de nyländska kommunerna, särskilt i huvudstadsregionen, har en god ekonomi, kan välfärdsområdena Vanda-Kervo och Östra Nyland bli föremål för finansministeriets utvärderingsförfarande. Om staten börjar besluta om ett områdes ekonomi kommer den att åsidosätta de demokratiskt valda beslutsfattarna i fullmäktiget, och slutresultatet kan i vilket fall som helst bli att ett välfärdsområde slås samman med ett annat.
Det finns också andra problem. Som att den specialiserade sjukvården i Nyland ska skötas av HNS-sjukvårdsdistriktet som lider av allvarliga ekonomiska problem, med olagligt långa väntetider som följd. I Västra Nyland har sjukhusen i Lojo och Raseborg försvagats, det är timslånga köer till jourerna och man får vänta länge på att få en tid till den icke-akuta vården.
De politiska beslutsfattarna måste ha ryggrad att välja de reformer som garanterar medborgarnas välfärd, i stället för att skära ned, försämra tjänsterna och förlänga köerna.
Harry Yltävä (Vänstern)
Medlem av HUS styrelse 2000 – 2017
Medlem i den arbetsgrupp som beredde lagen om ordnande av social- och hälsovård 2014