(Publicerad i Hbl 12.2.2025)
I en debattartikel rubricerad “Om att dra sitt strå till stacken” (Hbl 29.1) jämför Anders Adlercreutz (Sfp) Finlands ekonomi med Portugals. Han hoppas att vi kan “vända vår skuta” precis som de gjorde där och undvika att falla lika djupt som de gjorde under finanskrisen. Det låter lite som en variation på “Greklands väg”-kortet och låt oss först undersöka var jämförelsen haltar.
Visst, den hårda åtstramningspolitik som Portugal tvingades till under finanskrisen ledde till att budgetunderskottet minskade och till att hundratusentals unga portugiser sökte sig utomlands. Landets ekonomiska återhämtning hängde dock nära ihop med att turistindustrin blomstrade upp igen när Europa i övrigt reste sig ur finanskrisen. Dessutom sänkte ECB i det skedet räntorna rejält så att Portugal kunde stimulera ekonomin med förmånliga lån. Kanske massiv turism räddar också oss från följderna av alla nedskärningar?
Adlercreutz påstår att det finns ett tyst medhåll från oppositionens sida om att regeringens nedskärningar är nödvändiga. Hävdar han alltså att oppositionen för folket bakom ljuset? Att trots alla tecken på motsatsen så är man egentligen ense om att Finlands ekonomi bäst balanseras genom att skära från fattiga, ensamstående föräldrar och de som behöver hälsovård?
Vänsterförbundet har ju tvärtom föreslagit helt andra åtgärder. Kanske främst det att vi inte har råd med att låta det totala skatteuttaget sjunka, enligt prognoser med nästan 3 procentenheter från år 2022 till år 2027. Med följden att statens inkomster minskar med 10 miljarder, något som ofrånkomligen leder till budgetunderskott.
Det här problemet borde åtgärdas på ett sätt som enligt forskningen inte hämmar ekonomin, t.ex. genom arbete mot grå ekonomi samt förnuftiga skattereformer inriktade på miljonförmögenheter, kapitalinkomster och stora arv. Dessa kunde också sakta upp den ständiga tillväxt i ekonomisk ojämlikhet som i Finland har pågått några decennier, vilket har lett till att den rikaste tiondelen av befolkningen numera äger 60% av all egendom.
Adlercreutz har dock en poäng i att vi också måste fundera på orosmolnen över det samhälleliga klimatet. I min mening måste vi våga tala om huruvida högern har gett upp det nordiska idealet med en ekonomi där löntagaren har en stark ställning och hög utbildning, oberoende av om ens föräldrar var fattiga eller ej, och inte riskerar vräkning och svält när konjunkturen går neråt. Så att inte vi alla dras ner i högerns pessimistiska tankevärld där landets enda väg framåt verkar vara att erbjuda arbetskraft så billigt och med så låg anställningstrygghet som möjligt till utländska investerare.
Jan Rundt