(Publicerad i Hbl 17.2.2026)
Om jag påstår att det som människor önskar sig av ett hem är trivsel och tillräckligt med utrymme – inte att få bli en kugge i ett ekonomiskt maskineri – så tror jag inte att många invänder. Därför var det intressant att läsa Torsten Fagerströms ledare i Hbl 10.2 som beskriver hur investerare har byggt huvudstadsregionen full med små, dyra skrymslen till lägenheter i hopp om stora vinster. Det att många av dessa ännu står obebodda får förståelse av ledarskribenten, som inte utesluter möjligheten att flera nybyggda våningshus kommer att måsta rivas.
Fagerströms ledare överraskade positivt särskilt ifall man kommer ihåg hans text från förra sommaren (Hbl 4.6.2025) där människor som vill flytta ut till mindre orter varnades för att de kan orsaka Finlands ekonomi stor skada. Kan det alltså ändå vara så att drömmarna om att bo längre från de stora städerna inte endast grundar sig på synvillor och utopier, utan också på ett konkret problem med städer som växer sig för täta, bullriga och dyra?
För det är ju så att ingen fattar beslut gällande sitt eget liv utgående från vilken inverkan de besluten har på bruttonationalprodukten. Eller för den delen utgående från storstädernas potential för innovationer, ansamling av specialkunskap, eller andra möjliga makroekonomiska fördelar hos urbaniseringen.
Istället försöker väl människor förverkliga sin egen vision om hur livet ska se ut. För sådana som bosätter sig på medelstora finländska orter är det, enligt Kommunförbundets undersökning från 2024, främst bostadsmiljön, närheten till naturen, trivseln och känslan av trygghet som lockar. En majoritet av finländarna önskar dessutom bo i egnahemshus, vilket för de breda samhällslagren är närmast ekonomiskt omöjligt innanför ringvägarna eller en bit utanför.
Att de största problemen som mänskligheten just nu tampas med är klimatförändringen, naturens utarmning och ett allt mer våldsamt hot mot det demokratiska samhällsskicket talar inte heller direkt emot människors önskan att leva närmare naturen och använda mer tid åt sysslor som inte kräver särskilt mycket konsumtion. Som att vandra i naturen och kanske vårda en egen täppa. Möjligtvis kan det stärka förtroendet mellan människor och därmed också demokratin att bo på orter där det är vanligt att man lär känna sina grannar eller hjälps åt i praktiska ärenden.
Och det borde väl ändå vara viktigast att människor kunde välja mer fritt hur deras liv ser ut, istället för att vara pressade av ekonomiska krav att bo på ett ställe eller ett sätt som inte känns som det egna.
Jan Rundt