(Publicerad i Hbl 24.3.2025)
I en insändare (HBL 15.3) påstår Alexander Lång (specialmedarbetare, SFP) att SFP till skillnad från Vänsterförbundet inser att finlandssvenskarna behöver breda politiska lösningar över partigränserna. Påståendet är lite kontroversiellt eftersom texten är en kommentar till pamfletten “Ett politiskt alternativ för Svenskfinland“ skriven av just kandidater från Vänsterförbundet som bokstavligen efterlyser en ”framtidsdebatt med öppenhet och diversitet” och att ”man lyssnar på varandra”.
Lång skjuter över ansvaret för den nuvarande regeringens beslut att inte förlänga tidsfristen för att balansera välfärdsområdenas budget på Marins regering. Detta trots att de läsare som följer media säkert vet att utgifterna för vården har gått upp kraftigt på grund av löneförhöjningar och höjda utgifter för fastigheter sedan den förra regeringen fattade sina beslut. Att den nuvarande regeringen kan göra egna beslut gällande hur snabbt budgetar balanseras förstår läsaren säkert.
Jag förundrar mig också över Långs påstående att det inte är viktigt vem som ordnar vården, så länge man bara röstar på SFP i den egna kommunen och välfärdsområdet – för då kommer fondpengarna till räddningen. Jag bor själv i Tenala och har en bekant här i byn som hellre väntade hemma med svåra smärtor flera timmar en natt i vintras på att jouren i Ekenäs skulle öppna, än att i det skicket genomlida en timmes bilfärd till Lojo sjukhus.
Är det alltså så att vi inte behöver en mer gedigen finansiering för välfärdsområdena, möjliggjord av en tillräcklig skattebas och inte som nu ett kontinuerligt sjunkande totalt skatteuttag, så att man kan bevara servicen också utanför de största tätorterna? Kommer Folkhälsan att öppna nattjouren igen på Raseborgs sjukhus bara vi röstar på SFP? Kommer Svenska kulturfonden att se till så att det ordnas cytostatikavård igen för cancerpatienterna i Ekenäs? Jag slutar min text med samma ord som Lång: Svaret är nej.
Jan Rundt