Mi­sä­ren syns i po­li­sens sta­tis­tik

Social rättvisa är en garant för tryggheten i samhället, och att bättre stöd åt de mest utsatta minskar oro och brottslighet.

(Publicerad i Västra Nyland 22.2.2026)

Onsdagen 18.2 publicerade polisen sin statistik över mängden anmälda brott år 2025 och det är ingen munter läsning. Särskilt sådana brott som hänger nära ihop med social misär har ökat väldigt kraftigt. Mängden anmälda misshandelsfall i hemmet har ökat med hälften. I en dylik situation önskar man ju att de med det högsta ansvaret för vår social- och hälsovård skulle jobba stenhårt för att motverka illamåendet i samhället.

Men vad pågår istället inom regeringen? Där tas ministerportföljen för social- och hälsovården över av Wille Rydman (Sannf) – kanske mest känd för sitt väldokumenterade intresse för minderåriga flickor, som för ett par år sedan ledde till att han fick lämna Samlingspartiet. Tidigare ministern Kaisa Juusos lämnar posten eftersom hennes hälsa har knäckts av rollen som den som ständigt skär från de sjuka och svagaste.

Rydman säger sig vara beredd att fortsätta de utstakade nedskärningarna. Av en person som, enligt uppgifter i offentligheten (HS 27.7.2023), har beskrivit sig själv som nazist är det kanske inte överraskande att man inte låter sig bromsas av medlidande för de som har det svårast.

Det tycks finnas en synbar paradox med högerpolitik i allmänhet. Man påstår sig jobba för en bättre ekonomi, men det verkar som att man endast tänker på höginkomsttagarnas privatekonomi. Det här ses t.ex. i de enorma skattelättnader som regeringen ger åt höginkomsttagare på samma gång som statsskulden fortsätter växa. Eller på samma gång som man skär ner på det minimala utkomststöd som utgör livbojen för dem som har fallit av alla andra stödformer.

Man påstår sig vilja jobba för lag och ordning, men är medveten om att just social rättvisa är en garant för tryggheten i samhället, och att bättre stöd åt de mest utsatta minskar oro och brottslighet. Kanske just eftersom man vet att den egna politiken skapar större sociala klyftor och fördjupar misären försöker man skärpa övervakningen och straffen, för att endast lindra symptomen av en sjukdom man själv förvärrar.

Är det verkligen den sortens samhälle vi vill leva i? År 2025 anmäldes nästan 10 000 fall av misshandel i hemmet, cirka 4000 fler än året innan. Hur många fler kvinnor och barn måste fly till skyddshem under de kommande åren innan vi får den här utvecklingen stoppad?

Jan Rundt