(Texten publicerades i Hbl 21.7.2025)
Även mitt i sommaren gör sig landets oroväckande läge påmint för dem som följer med nyheterna. Att medellängden på arbetslöshetsperioder har ökat drastiskt, så att en arbetslös person nu i medeltal får vänta 16 månader innan ett nytt jobb hittas (enligt Yle 14.7), talar sitt tragiska språk om de motivationer för nedskärningar i arbetslöshetsunderstödet som den nuvarande regeringen har hållit sig med.
Det har ju påståtts att ännu mindre pengar att leva på i en redan svår situation ska sporra arbetslösa att jobba, vilket förstås är omöjligt, när det råder akut brist på arbetsplatser. Istället handlar det väl om att regeringen drivs av annorlunda värderingar än den majoritet – enligt senaste siffrorna 75% (Helsingin Sanomat 23.6) – av befolkningen som inte tycker att regeringen har skött sin uppgift väl. Klassiska hårda värderingar som att det inte är samhällets uppgift att stödja dem som blir utan jobb och inkomst.
Cynismen är svår att undvika för oss som har följt med hur den nuvarande högerregeringen avvecklar välfärdsstaten, men ändå har åtminstone jag tänkt att vi på de olika sidorna av det politiska spektret skulle ha en sorts minsta gemensamma nämnare när det gäller att visa omsorg för andra – och att en sådan skulle omfatta nyfödda barn. Men är det verkligen så?
Den nuvarande regeringens hårda linje att inte ge välfärdsområdena den ökade finansiering de skulle behöva för att kunna uppehålla sin service efter de senaste årens inflation har lett till att ännu fler bb:n stängs. Ifjol drabbades igen västra Nyland då Lojo bb lades ner. Förklaringen att det handlar om säkerhet kunde avfärdas senast i början av juli då Östra Finlands universitet publicerade resultatet av 3 omfattande jämförelsestudier som visade att det inte är tryggare att koncentrera födandet till större sjukhus.
Däremot ökar mängden födslar som oplanerat sker utanför sjukhusen (HS 15.7). Det blir vanligare att födseln sker hemma då modern har uppmanats vänta istället för att komma till sjukhuset, eller på vägen då modern inte har hunnit fram i tid, exempelvis pga. långa avstånd. Enligt Finlands Barnmorskeförbund har den här utvecklingen gått hand i hand med stängandet av mindre bb:n och nedskärningar av resurser i allmänhet.
Förhoppningsvis har jag fel i min farhåga, så att trots att högern i övrigt verkar tycka att människor i ett utsatt läge får klara sig själva bäst de kan, så omfattar den här kalla attityden väl ändå inte nyfödda barn?
Jan Rundt